Heaven and pancakes spelade på KC ikvällas... på gudstjänsten. De va väldigt härligt faktiskt... jag är nöjd med våra framträdanden - även om allt alltid kan förbättras såklart



Sedan tackade vi av Peter som lämnar landet på obestämd framtid snart... de va sorgligt. Kom på i efterhand att jag kanske borde förberett någonting fint att säga? Eller köpt en seriös present? Bah de blev nästan lite grinigt... som att verkligheten om att man inte kommer träffa honom varje vecka smög sig på en... whaat liksom??

Tittade snabbt igenom en liten video på sista låten... jag ser faktiskt inte så förvirrad ut som jag är -haha- trodde bara publiken ljög för att inte såra mig^^ Jag pendlade mellan "Shit hur länge har vi spelat såhär? Smöriga ballader med Peter på piano? När kommer vi göra de nästa gång? Någonsin i denna kyrksal??" och "Skärp dig nu Jessie fokus!!" och "Men vad händer med torsdagarna hur länge har vi inte repat på torsdagar, samma tid samma kanal??" "Men vem kommer nu förstå när jag köper en ny mobil, inte av artighet utan av intresse??"

Ahh... verkligheten kommer... sen jag menar - jag är väl på väg bort också meen... jag ville va först^^ Fast de är säkert inte lätt heller...

Ska gå och sova nu tror jag... Godnatt sen!