Tänkte att jag skulle berätta lite om vad jag gör mestadels av min tid... förutom då jag håller på med min artistkarriär, är på stan och dräller omkring osv.

Jag jobbar som ungdomsledare inom Svenska kyrkan. Kortfattat så innebär det att jag har hand om massa fantastiska människor främst mellan 14-20 år. Jag leder konfirmandgrupper, leder faddergrupper, som är hjälpledare inom konfirmandverksamheten. Jag utbildar unga ledare och leder kyrkans unga kvällar from time to time. Nu är det ju inte det här jobbet jag egentligen vill syssla med i livet, utan ska bli pop/rnb-artist och i framtiden även säkert någon form av manager, anr eller liknande. Men jag måste då ändå säga att jag tror jag kan ha ett av Sveriges bästa jobb just nu. Varför?

För att när man jobbar med människor, så får man en sån direkt reaktion på hur ens arbetsinsats är. Hur gruppen fungerar och jobbar och är speglar en själv som ledare hyffsat direkt. Det är klart det är tungt ibland när man ska dra i en grupp, förändra medlemmarnas inställning och relation till varandra, attityd mm. Men wao vilket givande jobb tusen gånger om. Allt är en utmaning, ingenting är omöjligt eller oföränderligt. Jag har en otrolig tur att ha en bra relation till både min chef och min närmaste arbetskamrater.

Extra kul är det att arbeta med så unga människor, som är så drivna och ivriga på förändringar och kan se nya saker hela tiden. Det är fantastiskt att befinna sig i en position där unga människor får växa i sig själva, ansvar och livet, och hjälpa dom att göra det och ge dom verktyg och förtroende nog att låta dom göra det. Tyvärr lever vi i ett samhälle där unga röster sällan hörs. Där beslut som gäller ungdomar inte bestäms av ungdomar. Där pengar och beslut ligger hos folk som inte lever i verksamheten. Jag älskar att ge folk ansvar och förtroende att växa i, jag älskar att krama om dom när dom lyckas och banna dom och städa när det går fel.

Om lite fler föreningar/beslutande organ och organisationer lät unga människor vara med, vara med på riktigt, ta riktiga beslut och bestämma om riktiga resurser och pengar, tror jag att världen skulle se lite ljusare ut. Och alla anledningar till att jag säger det får ni be om om ni vill höra, för det orkar jag inte författa ner just nu. Men jag har belägg.

Hur blir man ungdomsledare?
Jag har ingen utbildning för detta, mer än livserfarenhet inom ämnet. Men om man vill plugga detta så kan man utbilda sig till församlingspedagog och det kan man läsa mer om här.

Varför Svenska kyrkan och inte någon kommunal ungdomsgård?
Brinner man för ungdomsrelaterat arbete så finns det ju flera forum såklart. Personligen är jag för alla verksamheter som försöker främja detta jag skrivit tidigare om. Varför jag valt att arbeta inom Svenska kyrkan är delvis för att det är det jobbet jag blev erbjudet - delvis känner jag är Svenska kyrkan har mer frihet, både ekonomiskt och även enligt riktlinjer och lagar. Sedan är jag en modern liberal troende kristen i dagens Stockholms förort. Dom flesta idag vet inte alls vad det innebär. Det är klart att jag också finner det givande hur man idag, 2010, kan leva som ung och kristen utan att vara freaket med tandställning som lusläser bibeln och småluktar svett. Tycker det är givande, och utmanande att förmedla en positiv samhällsnära bild av religion i dessa dagar då ämnet gärna figurerar inom media med en väldigt negativ vibe.

Sedan gör våra gyllende regler "Behandla andra som du själv vill bli behandlad"-feelingen att alla som arbetar tillsammans med en mer aktivt valt samma policey. Alla står på samma grund. Människor helt utan tro eller delade värderingar brukar sällan råka ramla in på ett jobb inom kyrkan, och blir då inte spec. långvariga...

Vad jobbar du med? Tycker du ditt jobb är kul/inte kul? Varför/varför inte?
Vad är ditt drömyrke?

Nu hörrni... har det varit en jättelång dag! Så jag ska gå och sova, för imorgon, bah, kommer det bli en jäääättelång dag också. Massa jobbjobb. Men kulkul ska det bli. Godnatt!