Heej allesammans!

De e ganska många som frågar mig om Eric Saades video till hans låt Popular, så jag tänkte delge mig av det som dom flesta undrar kring, så slipper ni gå nyfikna!

Hur gjorde du för att få va med i videon?
Faktum är, hur orättvist de än kan låta för alla Eric-fans, att jag inte sökte till den eller så. Jag är bekant med han som gjorde videon och han frågade mig om jag ville va med. Jag tyckte de lät kul så jag sa såklart ja. (EFTER de youtuba jag låten, haha you know me, vanligen noll koll på melodifestivalen^^)

Hur lång tid tar det att göra en musikvideo?
Jag troor att vi var på plats i kring 24 h? Eller i alla fall teamet som både kom före mig och gick efter. Jag menar jag var ju inte där hela tiden... sen e de ju massa förberedelser och efterarbete med klippning och sånt. Jag kan inte riktigt svara på frågan, men massa tid, pressat schema. Jag var där från morgon till natt, team + Eric va där ännu längre och tidigare^^

Var de kul?
Ja de va jättekul! Jag tycker ju generellt om allt estetiskt skapande, musikvideos är jättekul, ett fantastiskt redskap för artister att nå ut och förstärka sitt budskap. Jag gillar hela processen och trivs oftast bra med folket som rör sig i media-kretsarna. De va länge sen jag agerade och jag visste inte riktigt vad som förväntades av mig, men de gick superbra (hoppas jag teamet tycker också^^) och var väldigt roligt. Jag trivs bakom kameran med men de va en kul grej att testa på!

Känner du Eric?
Neeeej de gör jag inte^^ men han va trevlig och superduktig artist (:

Har du fler musikvideos på g?
Jag skulle förmodligen tacka ja till att va med i fler musikvideos, så länge projektet känns spännande och kul, men jag hoppas såklart att den nästa musikvideo jag medverkar i är min egen!!

Hoppas er nyfikenhet är stillad nu! Men om inte är ni såklart välkomna att komma fram å fråga mig om ni ser mig på byn eller på jobbet elller whereever, de e gulligt av er tycker jag. Man måste få fråga för att få veta ibland (:

Heej!

Sov läänge idag, har mest hunnit äta "frukost", fortsatt att titta på första säsongen av Buffy, och läst lite. Håller på med House of night-serien. Dvs Nattens hus, eller vad det nu blir på svenska. En bra tonårs-vampyr-bok helt i min stil, förutom att de har fucked up vampyr-legenden, som verkar vara en outtömlig trend bland författare just nu... hmpf, kommer nog aldrig riktigt vänja mig vid det, men over all är de en bra serie enligt mig. Läser och läser, kan knappt lägga ifrån mig boken, de e ett bra betyg^^

Får se vart resten av dagen för mig... ska väl försöka antingen ha en dejt med mitt wii fit, eller träffa några vänner... som sagt, jag märker. Tills dess blir det mer Buffy och House of night!

Har spenderat kvällen med några gamla hederliga Buffy-avsnitt... wao tänk att de första avsnitten spelades in 96? De e lääänge sen... Buffy har sannerligen varit en stor del av mitt liv. Hela mitt tonårsliv... minns att jag såg första avsnittet när jag gick i 3an kanske... blev helt hänförd av hur cool den där tjejen var... sen började jag träna kampsport, haha^^

Men de va inte de jag tänkte skriva om nu, utan om ett citat jag fått från slutet av Angel-serien. Som jag tidigare ar nämnt är jag helt såld på Joss Whedons manus, helt underbara. De finns så många bra, men ett av dom jag minns bäst från Angel är "Hjältar accepterar inte världen som den är".

Ordet norm beskriver någonting vardagligt, det normala. I dagens samhälle inkluderar det även övervåld, osäkerhet, rädsla för att gå till skolan, vara hemma eller på jobbet. Man hör dagligen om människor som mår dåligt, tar sina liv, begår brott gentemot andra människor. Det var bara några år sedan det rapporterades om att man kunde märka förändringar i vårat vatten pga allt antideprisivt människor äter och kissar ut resterna av. Vi lever i ett avtrubbat samhälle där Tiger Woods otrohetsaffär snor löpsedeln från misshandel och våldtäckt. Detta är normen. Det är samhället vi lever i, varje dag.

Efter en hjäärtskärande stund i serien där dom också poängterar detta, kommer citatet jag ägnar mitt blogginlägg till... "Hjältar accepterar inte världen som den är". Det är värt att tänka på...

Att kämpa mot att bli avtrubbad, och fortfarande hålla sig någolunda hälsosam i huvudet - det är en fin balansgång, och jag inbillar mig att det e ganska svårt. Eller - det blir enklare, vartefter dagarna går, antar jag... jag känner mig själv inte avtrubbad, men det kanske e för att jag spenderar så mycke tid med att tänka på sånt här och filosofera kring mitt eget handlande? Jag har kind of alltid gjort de, så jag kan inte längre uttala mig om hur svårt eller lätt de e att börja... men de e värt en tanke. När du läser eller inte läser tidningen, när du är i skolan eller på jobbet. Vad pågår runt omkring dig varje dag, någon som alltid sitter själv vid maten? Någons åsikt som alltid ignoreras? Någons privata bubbla som ständigt blir kränkt?

Vi lever med en norm som inte är häslosam. Glöm inte att det som är det normala i ditt liv kanske inte är det ultimata. Det kanske inte är hälsosamt, och det kanske inte är bra. Det tåls att fundera på. Allting förändras, allting kan förändras. Våga tro, våga hoppas och våga vara den förändringen du vill se omkring dig. Vill du möta mer solidaritet människor emellan? Visa solidaritet. Vill du möta fler hjälpsamma människor? Var den hjälpsamma människan andra möter.

Fight the good fight, be justified... be a hero

Jag e helt fängslad av det som hänt i Norge... så hemskt, blir alldeles trögd vid datorn... jag skriver ett nytt inlägg snart om mina senaste dagar och de, kände bara att jag behövde skriva lite om dehär först... världen är så skör. De e läskigt att tänka på hur otrygg man är... så jag ska försöka att inte göra de. Jag ska minnas och be för alla dom som dött och skadats, och deras familjer, samtidigt kommma ihåg att inte låta rädsla styra mig... min familj e rädd, alla pratar om att hålla sig borta från city - men ågonstans känner jag att jag inte kan låta rädsla hämma och styra mitt liv. Jag älskar mitt liv och de e klart att jag är rädd för att dö, men jag har ju en slags tro på ödet och det hjälper mig i situationer som dessa. Jag kan vara försiktig och eftertänksam, men jag kan aldrig låta rädlsa styra mitt liv. Det som sker sker, låter detta bli en påminnelse om hur ömtåligt våra liv är - lev varje dag som om att det vore din första. Upptäck, utforska, var inte rädd.

De e vad jag tar med mig ifrån detta...

Hoppas alla som på något vis blivit påverkade av detta som skett kan finna tröst, trygghet och acceptans. Jag önskar att dom får hjälp och stöd att bearbeta och hantera allt det dom bär inom sig. Amen

Jag har äntligen köpt ett Wii!!
Har ju pratat om de till och från väldigt länge nu, men igår köpte jag det äntligen. Den svarta utgåvan, med wii sports, wii sports resort, wii fit plattan, wii fit och wii fit plus - yeey!

Jag har varit helt klistrad vid det sen dess och de e därför jag inte skrivit något här på bloggen^^ Jag e tuuung på wii sports resort vill jag lova haha. Har tränat massa med wii fit också, de e så kuul - och tänk att man faktiskt blir svettig??

Som ni märker e jag heelt såld! Men nu har jag slitit mig ett tag för att åka in till stan och träffa en vän till mig. Ska spriga lite ärenden först bara...

Heej!
Ursäkta att jag inte skrivit något idag... har vilat massa, var en klant imorshe när jag var och handlade tyg, snubblade till i butiken och stukade foten(??) såå typiskt, de e inte så jättelikt mig att vara klantig såhär... möh, märks att jag e trött. Skulle egentligen ha plåtat imorgon, men just nu känns de som en dålig idee att hoppa omkring på en äng, trots att de skulle bli så fint... får väl se, men troligast blir det inte som så...

Har hunnit med att läsa idag, yeey, och vila. Sen skruvade jag ihop en ny garderob här hemma hos mamma - bäst att vara förberedd ifall de e så att jag måste flytta hem till mamma till hösten. Kommer förmodligen bo här till jul då jag kommer jobba såå mycke så jag knappt hinner sova^^ Bra att ha nära till kyrkjobbet då i alla fall, mina föräldrar bor bara 10 min gångavstånd.

Hade tänkt träna men eftersom min fot e lite... seg, så får de lov å va. Ska i alla fall fixa mina naglar och göra en ansiktsmask å så - får ta hand om mig så gott de går!

Har ingen kamerasladd här hos mamma, så ni får ge er till tåls med bilder... ska försöka komma ihåg å ta något med min mobil imorgon, men möh bilderna blir så mycke bättre med min kamera... aja, vi får se!

... äntligen ska jag få se den... det e inte utan vemod jag åker mot bion. Harry Potter... kan inte ens börja beskriva hur stor betydelse den bokserien haft i mitt liv. Wao. Magi...

Heej!

Idag har varit en riktig funderardag för min del... har också hunnit med att läsa, spela kubb med mina föräldrar och se på en massa Angel. Bra serie de där faktiskt, inte lika bra som Buffy, men den funkar. Har tänkt en hel del på vad som gör att jag är som jag är, vad som format mig och formar mig. Deep stuff, och jag tänker inte dela med mig av det här... men de e värt att tänka på sånt här ibland tycker jag.

Både Buffy och Angel serien är bra serier när man vill få sig funderare. Genigala karaktärer ochh konversationer, synd att dom är gjorde för så pass många år sen så att många idag har svårt att ta till sig serierna pga tekniken som användes då... undrar vad Joss Whedon gör now days anyway...

Dagen har varit en skön paus från vardagen. Kastar mig in i den imorgon igen tror jag och åker till Kista för å träffa lite vänner...

Den här veckan... wao - minst sagt intensiv right?

Har jobbat väldigt mycket. Har inte hunnit umgås med varken vänner eller familj - men kanske främst mig själv... jag har inte haft någon egen tid alls på en vecka. Och redan innan dess var det knapert om det. Nu när jag ska vara ledig imorgon är jag så utmattad så jag förmodligen inte orkar ta mig hem till Kallhäll, utan blir kvar här hos mamma...

Det jag känner att jag måste göra oavsett är att vara med mig själv. Pausa. Koppla bort allt och bara vara... ta hand om mig själv, göra sånt jag gillar att göra själv. Läsa, sola, basta, skriva musik, sånt stuff... det är viktigt det där, med  e g en   t i d . . .

Det har varit så fullt upp med alla underbara konfirmander så min hjärna tycks glömt bort mig själv - så får det ju bara inte vara right? Jag har ju in te glömt mig helt, men jag känner ändå att jag verkligen kan behöva lägga i en växel på me-time-area så att säga!

Min mammas dator är trasig, så jag sitter på min lilla bärbara just nu. Ändå bra köp tycker jag (: Är dock osmidigare med att lägga upp biilder och sånt, så ni får ge er till tåls med främst skriftliga inlägg, hoppas de duger!

Så vad ska jag göra ikväll?
Kanske titta på någon film... kanske nån skum film med Justin Timberlake? Eller mera Angel? Får se vad de blir... ah film, ännu en sån sak jag älskar att göra!