"KILLKANAL"

Asså jag lackar ur... hittade denna på aftonbladets hemsida:
Så jävla osmart artikel så jag skulle kunna spy rent pricipiellt... VAD ÄR DET FÖR GROTTMANSLIKNANDE MENTALITET? Har samhället inte kommit någonstans vad det gäller manligt och kvinnligt? Åh va förbannad jag blir när det komme sånt här och helt sabbar illutionen om mental utveckling...

Tjejer gillar såpor och män gillar boxning. HUR ILLA ÄR INTE DETTA??
Tror någon på riktigt att det är såhär? Tror någon att intressen är könsrelaterade?

Nu vet jag och förhoppningsvis alla andra att via påverkan och uppväxt så styrs kvinnor och män att odla intressen för olika saker, och det tack vare det är generellt att män och kvinnor gillar olika saker - men snälla rara, att kalla en vetenskaps-kanal för mans-kanal, de känns bara illa på så många plan?

Kunde dom inte ha nöjt sig med "Nu ska vi göra en kanal som kommer visa boxning, historia, vetenskap och speedway (plus annan sport I guess?). Det finns inte i nuläget så bra utbud på detta och vi känner att det finns en efterfrågan av detta" Det räcker, tack.

Skitfattigt och genomskinligt pr-trick,
varsågod nu fick ni vad ni ville, lite uppmärksamhet. Synd att jag av princip inte kommer kunna kolla på kanalen ifall inte den ointelligenta jäveln som kläckte detta uttalande erkänner att det bara var ett pr-knep...

GNÄLL-GNÄLL


Åh grr vet ni vad bittert, skulle ner till Lindex och köpa stay-ups till imorgon, och guess what?? De tillverkas inte i storleken 32 eller 34, dvs deras XS. KUL - NOT!!

Bra att man har för små ben för stay-ups... ironi!! Som tur var så hade dom i alla fall sånna här strumpor i nylon som man kan ha med hjälp av strumpbandshållare... De e ju också fint men fortfarande bittert...

JAG älskar ju min kroppstyp så mycke, varför gör inte klädtillverkade dee??
Jag måste fan bli rik så jag kan göra mina egna kläder^^



CHRISTINA



Vika ut sig


Har tänkt på en sak den senaste tiden ang. dehär med att vika ut sig... låt oss nu då först reda ut vad jag syftar på just i detta fall när det gäller ordet utvik*

*Utvik är en mer eller mindre lättklädd bild, tex. bikini eller underkläder, alt. halvt eller helt naken, som förutom att visa hud faller inom glamourbildgenren. Dom anspelar också tydligt på sex och lust och känslan man får av bilden är överhängande sexuell.
Varför finns de så in i hel**** många fula och dåliga utvikningsbilder??? Och hur många brudar finns de som helt utan kvalitetskrav gärna kastar kläderna??

Det stör mig något otroligt to be honest... och nu menar jag inte fula eller dåliga bilder i som att personen/personerna är min personliga smak eller inte. Utan ljuset, kvaliten, modellens agerande, det är extremt retsamt att se så mycke dåligt inom den genren!

Skarriga ljussättningar och uppenbart dålig tagen bild. Alltifrån skärpa till femhundra prickar på skärmen som tar ungefär 5 sek att ta bort i psp eller liknande program. VARFÖR GÖR MAN INTE DE?? VARFÖR ÄR LJUSET FEL??? Och varför i hela friden ser modellen ut som att hon 1) är rädd 2) är bajsnödig 3) är uppstoppad

Grrr frågan jag främst ställer mig är varför man ställer sig och tar så pass utmanande bilder utan att ha några som helst kvalitetskrav eller skills som modell. För inte vill väl nån se osäker ut på sånna bilder, de e ju helt misslyckat(??) Dessutom publicera dessa på nätet, vahh?? Och fotografen, ofta han får fler jobb??

Tycker man alltid ska vara kräsen och försiktigt som modell så att fotografen verkligen e bra och seriös. Vem som helst kan ju bli asful ifall vinklarna e fel och ljuset dåligt mm. Man vill väl inte vara ful på bilderna, även om man inte alltid tar bilder för sitt stora egos skull, som jag skrev om i mitt tidigare inlägg.

Ännu viktigare tycker jag det känns att man är nogrann och medveten när man tar mer exponerade bilder. Man visar mer av sin kropp och utelämnar sig rent fysiskt mer till en väldigt hård och kritisk publik. Sen absolut alla kan inte tycka man ser bra ut eller så, men de handlar nu inte om de som sagt, utan de handlar om att ta en bra bild som förmedlar den tänkta känslan!!


Förort

"Förort är benämning på ett bebyggt område eller en ort som är beläget i utkanten eller i närheten av en större stad. En förort karaktäriseras oftast av att flertalet av dess invånare regelbundet vistas i den närliggande staden, exempel genom att arbeta där"

Synonymt med för-stad. De kan bli spännande med skiftande verkligheter ibland. Sanningen är relativ... jamen vafan folk får lugna ner sig lite- man kan ju inte bilda statistik på att man själv känner en som aldrig lämnat orten. Wo.


Dumpa lite bitterhet?

REKLAM

Vill du få utlopp för din bitterhet?
Känner du för att skylla på någon för att

1) Din hund har kissat på mattan
2) Ditt liv inte blev som du tänkt dig
3) Du fick parkeringsböter
4) Du sovit för lite
5) Du bråkar med din fru/man/älskare/son/dotter/katt
6) Du är pollenallergiker

... eller övrig anledning. Skyll på ungdomsverksamheten!
Vi har öppet dygnet runt alla dagar på året, du kan posta ditt gnäll med tex. epost, snigelpost, bön eller varför inte attakera oss så fort du ser nån av oss och låt oss få vad vi (inte) förtjänar!

Allt kan bli en ungdomsledares fel - sålänge du vill de tillräckligt mycke och är tillräckligt envis!

Så kom fram, kom fram folk, var inte rädda, var inte oroliga - vi e vana!
[märkbar ironi för alla med iq]

Still dirrty



Något jag alltid stört mig på och plötsligt kom att tänka på medans jag lyssnade på Still dirrty av Christina Aguilera, är alla dessa j***a människor som inte klarar av starka personer! Speciellt inte kvinnor... oavsett om du e man med 30 års kris som tycker kvinnor är sötast när de håller käft eller missunnande klimakterietanter m komplex för deras egna ungdom- håll käft!

Nu finns de inte alls så många krutbrudar där ute som man kanske skulle kunnat hoppas på, så några av er som läser detta kommer förmodligen inte alls kunna relatera- och de e bara synd to be honest. Jag kan inte föreställa mig ett liv, en vecka en dag utan att älska mig själv! Älska mig själv, uttrycka mig själv, vara hela mitt fantastiska jag!

Skulle kunna skriva på i evigheter om hur viktigt jag faktiskt tycker de e med ett stort EGO! Stort ego + ödmjukhet självklart (my mamma raised me well ok?) Jag är underbar- och jag unnar ALLA ett stort fucking ego, alla kan va fab, så bara va ditt fab yourself<3

Men de jag tänkte fokusera på i detta inlägg är alla dehär missunnande missnöjda människor som går omkring och aktivt försöker trycka ner alla som upptäckt och uttrycker sig själva. Kortfattat gissar jag att det kan bero på lite olika saker
1) Dom vet inte själva hur dom ska befria sig från avund och självkritik så dom riktar sitt självhat mot alla som lyckats
2) Dom gillar att vara missnöjda med sitt eget liv och har som hobby att gnälla på andra
3) Svår uppväxt(??)


Jag tycker de e sorgligt... speciellt eftersom tyvärr de flesta inte har kommit så långt med sitt ego som jag och faktiskt på riktigt tar illa vid sig när folk kritiserar dom. De e jätteelakt när man tänker efter. För jag menar, även om elakheter faktiskt bara rinner av mig, så e de på ett plan fortfarande sårande att folk ger sig ut för att såra en, right? Karma äter alla, inte undra på att deras liv fortsätter vara jobbiga??

Men jag... jag kan inte vara arg, för... ja för anledningarna ovan egentligen. Deras hat och förakt handlar ju faktiskt egentligen inte alls om min hårfärg min gångstil eller min urringning- utan de handlar om att dom pga sitt eget personliga missnöje måste få uttrycka den ångesten. De e sorgligt...

Jag önskar såå innerligt att allt fler kunde befria sig själva från negativitet, speciellt den som e riktad mot dom själva!

Sen vore de skönt om inte 90% av alla jag möter tror att jag
1) E helt dum i huvudet
2) Är världens största bitch för att jag har bra självkänsla
Som om de skulle hända?? (haha)

Nu ska jag ut på stan och meet all the haters and lovers,
See ya!


Ett råd

Ett litet råd, till alla som någonsin vill ha någonting med mig att göra. Oavsett om det gäller bekantskap eller arbete, det värsta misstaget du kan göra, ever, är att underskatta mig. Ok?

Tror alla som någonsin träffat mig kan hålla med om det... (om ni inte på något vis blivit förnärmade av mig, inbillat eller ej, då brukar jag få spela "the bitch som inte går att sammarbeta med", de e ok, jag tar de med en nypa salt^^)

Jag älskar att vara så in charge för mitt liv

Hoppas du har en underbar dag idag! Det har jag haft... har dock inte tränat, det får bli imorgon. Ska kolla på Corpse bride nu med mamma och dricka te. Vad har du gjort idag?


Inställning



En sak som stör mig är när jag får känslan av att dom inte inser hur hårt jag kämpar för att upprätthålla min positiva attityd till livet. Oftast kan jag ta det, och känner inget behov av att skryta eller hävda mig ang. det faktumet att jag också (suprice suprice!?) sliter och kämpar för att vara positiv och orka med livet vissa dagar.

Men ibland vill jag bara skrika "Mitt liv är INTE ett resultat av tur och konstant lyckligt liv, utan av iställning!!!" i deras ansikten. Jag fullkomligt avskyr ordet enkelt och lätt, eller tur i sånna här sammanhang. Som om jag skulle fått en endaste sak gratis i livet. Ok många av er don't know where I've been, så det är okej att inte folk kan ha en fullkomlig förståelse för hur hårt jag kämpar. Jag vet att jag inte delger mig och pratar om allt som plågar mig from time to time. Det är inte heller det jag efterfrågar...

Men det gör mig grovt irriterad när vissa verkar bete sig som att mitt liv är perfekt och my little pony-lyckligt bara för att jag väljer att se livet som en gåva och försöker ta nya tag och kämpa varje dag. Jag ÄR lycklig, men det är ett resultat av hårt arbete och inställning, inte av tur och slump.

Det som stör mig mest är egentligen oförmågan hos många människor att respektera det vi INTE vet om varandra. Att respektera det faktum att alla har såna plågor, och alla värderar saker olika. Jag blir jätteirriterad på när folk verkar värdera sin egen smärta och lycka på ett så egocentriskt vis. Man ska vara center i sitt eget liv, men det innebär för fan inte att man ska förbi se alla andra. Jag kan inte alltid relatera till allas sorger, eller lycka. Men jag lyssnar, jag försöker och även fast jag ibland i mitt stilla inre ibland funderar på vad som egentligen är det jobbiga, så respekterar jag att den personen anser det. Ingen har rätten att bedöma andra människors smärta eller glädje, ingen. Det gör mig förbannad när folk verkar ta sig den friheten...

Och till sist, för er som undrat - det är inte läge att just nu ställa mig frågor ni inte är beredda att få ett 100% ärligt svar på. Jag är taktfull men ödmjuk kanske inte är det ordet som beskriver mig bäst just nu... ok? Jag orkar inget socialt gnäll just nu så förvänta dig inget annat än rå sanning om du ber mig om någonting...


Men vad hände?

Ok jag ska gå och sova... bara en tanke först.
Klädesplagg storlek small har måtten 72-66-72, large 82-76-86. Min kropp 88-67-88. Wtf just happend? Med tanke på att detta är ett återkommande problem i min vardag kanske det är dags att ge upp "det är kläderna det är fel på"-mantrat och ge upp, inse att det tydligen inte är så, gå till en expert.

...Never!
De e kläderna de e fel på, ärligt, jag vägrar inse att min kroppsform är opropotinelig, jag fullkomligt vägrar! Bara så ni vet... jag vet att allas kroppar är olika. Det är inte så att jag anser mig ha den mest normaktiga kroppsformen, men wtf jag ser kvinnor varje dag som verkar ha liknande propotioner, om än en annan storlek. Jag verkar ju vara tämligen petit... hmph!

RSS 2.0