Nu e inte jag nån supermodell men jag känner ändå lust att skriva om lite tips för blivande modeller/nybörjare i branchen. Lite att-tänka-på och allmäna tips.

1) EGO
Vårda ditt ego. Jag upplever att en vanlig anledning till många människors kameraskygghet beror på nån slags påhittad norm (för jag upplever att alla normer är påhittade) som finns som säger "framhäv inte dig själv. Ytlighet är en synd, ytlighet motsätter djup. Du är inte bättre än nån annan, sluta skryt om ditt yttre genom att föreviga de på bild". FUCK THAT. Alla människor har någonting vackert och du vackra varelse ska definitivt framhäva dig själv och de du älskar med dig själv! Och är det så att du inte älskar dig själv och inte tycker du e vacker, gå tillbaka till GÅ och börja jobba med dig själv och ditt ego! Ge dig själv egoboostar, fundera på vad som är vackert/snyggt/sexigt med dig och beundra dig själv!

Ett stort bra hälsosamt ego motsätter varesig djup personlighet eller ödmjukhet! Man blir inte en mindre omtänksam person eller mindre smart pga att man gillar sitt yttre!

2) Kommunikation
När du har kontakt med fotografer/makeup artister/stylister mfl är kommunikation a och o, precis som i alla typer av förhållanden. Oavsett om det är du, fotografen, makeupartisten eller ni allihopa tillsammans som har en idee om en fotosession så är det viktigt att alla verkligen förstår vad det är ni ska göra och vad det är ni ska skapa.

Personligen har jag svårt att arbeta med fotografer som har en precis bild i sitt huvud. Det kan lätt bli massa småsmåsmå-pill i poser, ljussättning mm och jag har sällan tålamod för allt för mycke sånt. Oavsett hur mycke fotografen förklarar så kan man inte se bilden i personens huvud. Därför föredrar jag att arbeta utifrån en viss känlsa bilden ska ge eller skapa en viss stämning. De lämnar mer skapandekreativitet på plats. Men alla föredrar olika saker- det får du testa dig fram till!

Viktigt tycker jag också att de e att man är ärliga mot varandra. På senaste har jag tex. fått skjuta upp/ställa in 2 plåtningar pga att jag inte mått bra. De känns jätteilla eftersom jag vet att man lätt får dåligt rykte pga de eftersom många modeller bangar i sista minuten- delvis e de illa eftersom jag aldrig brukar ställa in!

Då e de jätteviktigt att man 1) inte ljuger och gör upp värsta storyn om att ens mosters vän har cancer eller någe sånt skit. De e jättegenomskinligt och alla fattar anyway + att de verkligen ger dåligt rykte. 2) Hör av sig i god tid. Känner man sig krasslig och börjar bli osäker på om man kommer kunna va me på plåtningen, ring/maila/smsa och säg de så fort de börjar kännas svajjigt. Dek an räcka med "Hej, när jag vaknade imorshe hade jag jätteont i halsen, vet inte om jag kommer kunna va med imorgon. Hör av mig om några timmar och ger definitivt besked" Du tar upp andra människors tid helt i onödan om du hör av dig 20 min innan och bangar...

3) Avtal
Se till att ha avtal gällande dina bilder! De e fotografen som i huvudsak äger bilderna som tas och för att du som modell ska kunna ha nån form av kontroll över hur de sprids är det jätteviktigt att ni avtalar om vad som gäller för exponering av bilderna. Det finns modellkontrakt man kan ladda ner och skriva osv. Om man inte har de kan det rättsligt fortfarande räcka om man mailar ett "Vad har vi för deal gällande bilderna? Du sprider inte, jag sprider inte, lägger inte upp nånstans osv utan den andres godkännande?" om det nu är det man tycker är viktigt. SPARA MAILEN. Vid rättslig tvist kan det fungera som bevismaterial.

Om fotografen har ett avtal färdigt - läs igenom de!! Om de e något du inte förstår eller du inte kan gå med på, var ärlig och säg de! De går oftast att ändra. Gör de inte de... fundera 2 gånger innan du väljer att plåta med honom...

4) Personligt syfte
Få av de modellbilder jag har tycker jag att jag verkligen är GRR på, på de viset att jag skulle se ut så privat. Jag kan uppleva att många som e inom branchen på en hobbynivå lätt blir för personliga när de gäller bilderna/kläderna på catwalken mm. Det beror antagligen på ens syfte och utmaningar man satt upp för sig själv och branchen.

För mig är modellande 1) Stillbildsteater 2) Konst 3) Levande klädhängare. Tillsammans med fotograf och eventuell makeup artist/stylist/designer mm skapar man någonting. Ett uttryck, en känsla, vad man nu kommer överens om. Man är inte nödvändigt vis sig själv och ibland kanske inte ens en person- i den bemärkelsen att man tex. ska uttrycka en känsla av låt säga ensamhet med verktyget smink och... fjädrar. Det har ingenting med Jessica-the-popstar-jag-spelar-tvspel-jobbar-som-ungdomsledare-mig utan de e bara... ett uttryck helt enkelt!

Går man catwalk eller gör reklamjobb så är man ju faktiskt inte mer än en levande klädhängare, to be honest. Det är inte mitt jobb att tycka kläderna är snygga eller fula, passande eller opassande. De e inte mitt jobb att bestämma om de sitter konstigt i midjan eller e lite för kort. De e faktiskt bara mitt jobb att låtsas vara tex. lycklig, framgångsrik, charmerande eller vad som nu önskas - just på grund av de jag bär.

Jag bar en tråkig tröja utan bh så mina boobs blev helt fucked när jag va med i en modelltävling på cafeet för nåra år sen. Åter igen: inte mitt jobb att tycka, so just walk that fuckin runway and shiiiine! (jag vann den deltävlingen btw!)