Skönhetsoperationer... ett ständigt diskuterat ämne. Eller snarare skönhetsingrepp. Ni vet inklusive restylane (stavning what?) i läpparna, tandblekning osv osv. Vad är ok? Kan de bli för mycke? Naturligt = bäst? Skönhetsideal?

Personligen anser jag, precis som när de gäller de mesta, att det egentligen inte spelar så jättestor roll vad man gör, utan VARFÖR man gör de man gör. Sålänge man inte skadar någon medvetet... (sedan stör man väl alltid nån, liksom, vill nån störa sig så kommer de alltid finnas någonting att hitta kind of...) Så over all tycker jag att varje enskilld person har rätten att göra vad man vill med sin egen kropp så länge man inte skadar sig själv. Sedan kan man inte bortse från att ingrepp ofta är ganska dyra och att det i de flesta fall innebär mer eller mindre risker... man måste verkligen tänka på vad det är man gör, och att man ska kunna stå för de och leva med det och kunna motivera det för resten av ens liv... i alla fall inför sig själv.

Jag är i den branch jag är (och nej suprise talar inte om kyrkan i detta fall^^) och får ofta frågor om skönhetsingrepp och det ligger ändå en del fokus på de yttre. Självklart liksom. Tycker alltid de e jobbigt när de på någe vis ligger en slags värdering av en som person i samband med detta. Är de bra och coolt att man inte gjort ingrepp? Stay real liksom, eller? Eller är man mesig och lite småtrist? Världen är så svartvit ibland känns de som...

Och sedan att alla är så j**la pigga på att kommentera och döma andra efter deras yttre. wtf? Skönhet ÄR relativt, och ingen har rätten att på något vis anta eller förutsätta att han eller hon kan tala för någon annan än sig själv när de kommer till detta. Face it ffs alla är olika - alla dras till olika yttren... vem är jag att döma en annan persons val att se ut som han eller hon gör? Och vem är du att döma?

Såå... för att sammanfatta,