Och imorgon åker jag igen... lämnar landet för någonting nytt och outforskat. That's me right? Jag  vet inte om jag skulle kunna kalla mig själv för rotlös... måste nästan kolla ordboken för att säkert veta vad det står för.

Ok, någon som flackar omkring och inte har någon direkt biologisk plats att knyta an till. Utan "hem". Njae... jag har väl alltid haft en slags backpacker feeling i mitt liv, mentalt, även om jag rent fysiskt bott på samma plats. Men sant är att jag inte lägger stor vikt till platser. De kan betyda väldigt mycket för mig, men aldrig mer än de mobila. Människor, känslor, kanske främst mig själv. Jag håller fast vid mig och jag är nog min egen rot...

Det finns en del bieffekter med att röra på sig såhär mycke. De e svårt att lyckas få fäste nånstans när man e ute och far hela tiden. Men åter igen kommer man väl tillbaka till vad man väljer att prioritera här i livet. Jag känner mig fri och obunden när jag lever som jag gör, och de är mer värt än att ibland kanske känna sig något utanför täta umgängeskretsar där jag omöjligt kan få samma gemenskap som dom som träffas flera gånger i veckan. När jag startar min artistkarriär på riktigt ska jag definitivt skaffa ett abonemang med bra utlandsdeal. Annars kommer jag bli helt isolerad, haha.

Känner mig omotiverad att packa, trots att jag ser fram emot resan. Har haft svårt att hålla mitt humör uppe på senaste tiden, även om jag ärligt är väldigt lycklig. Känns som jag behöver rensa templet lite. På flera plan... vet inte exakt hur jag ska göra de, men jag känner att en slags idee eller plan börjar utformas i mitt inre. De e alltid något.

Jag vet att jag är lycklig. Jag känner det. Jag känner mig levande. Och lycklig. Jag har kraft. Jag har allt jag önskar. Tack.