Daybreakers

Såg precis på Daybreakers med mamma och lillebror... en science-fition som handlade om ett 2019 fyllt av vampyrer.



Gillade att filmen var en så given science-fition med vampyrtema. Vampyrer förekommer ju både inom fantasy och science-fition, och ibland kan man vara lite osäker på vilken genre filmen egentligen tillhör. Det är ju inget direkt problem, men de kändes skönt att filmen fick vara den klara sci-fi som man räknade med då man såg omslaget. (bilden ovan)

Den va väldigt action... eller lite action-thriller-artad. Hyffsad handling. Jag märker hur vet-skadad jag är, men jag borde väl egentligen inte förvänta mig annat när jag omgett mig av vampyrböcker och filmer hela livet... De e klart jag kräsen liksom, och van att analysera och sätta mig in i nya världar. Jämför olika författares versioner av vampyrer och hur de gestaltas. Allt från egenskaper, fysiska och mentala, hur dom ser ut, förvandlas, vad som kännetecknar dom. Ska bli roligt att läsa Bram Strokers en gång för alla för att få en av de äldsta novell-beskrivningarna av vampyrer. Sedan finns det ju århundranden av fakta-baserad läsning kring dom. Vampyrer har ju hängt med ganska länge så att säga...

Det är intressant, att vampyrer fascinerat, skärmt och förundrat i så många hundra år... det måste väl vara allt det här med soldyrkan. Sol = Gud, blod = liv, åldrandet och döden är en naturlig del av livet. Liv. Jag menar de e stora frågor som behandlas. Det finns inga enkla svar. Det är klart de e obehagligt när man fackar med sån fakta med... ah I just love it

Så kortfattat gäller: Letar du efter djup handling har du inte skitmycket att hämta. Den gör en inte irriterad, men ger en heller inte speciellt mycket vatten på kvarnen när det kommer till vampyrforskning. Den är dock spännande, enkel men intressant handling. Hyffsat bra skådisar. Bäddar för uppföljare, kan bli intressant...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0