En sak som stör mig är när jag får känslan av att dom inte inser hur hårt jag kämpar för att upprätthålla min positiva attityd till livet. Oftast kan jag ta det, och känner inget behov av att skryta eller hävda mig ang. det faktumet att jag också (suprice suprice!?) sliter och kämpar för att vara positiv och orka med livet vissa dagar.

Men ibland vill jag bara skrika "Mitt liv är INTE ett resultat av tur och konstant lyckligt liv, utan av iställning!!!" i deras ansikten. Jag fullkomligt avskyr ordet enkelt och lätt, eller tur i sånna här sammanhang. Som om jag skulle fått en endaste sak gratis i livet. Ok många av er don't know where I've been, så det är okej att inte folk kan ha en fullkomlig förståelse för hur hårt jag kämpar. Jag vet att jag inte delger mig och pratar om allt som plågar mig from time to time. Det är inte heller det jag efterfrågar...

Men det gör mig grovt irriterad när vissa verkar bete sig som att mitt liv är perfekt och my little pony-lyckligt bara för att jag väljer att se livet som en gåva och försöker ta nya tag och kämpa varje dag. Jag ÄR lycklig, men det är ett resultat av hårt arbete och inställning, inte av tur och slump.

Det som stör mig mest är egentligen oförmågan hos många människor att respektera det vi INTE vet om varandra. Att respektera det faktum att alla har såna plågor, och alla värderar saker olika. Jag blir jätteirriterad på när folk verkar värdera sin egen smärta och lycka på ett så egocentriskt vis. Man ska vara center i sitt eget liv, men det innebär för fan inte att man ska förbi se alla andra. Jag kan inte alltid relatera till allas sorger, eller lycka. Men jag lyssnar, jag försöker och även fast jag ibland i mitt stilla inre ibland funderar på vad som egentligen är det jobbiga, så respekterar jag att den personen anser det. Ingen har rätten att bedöma andra människors smärta eller glädje, ingen. Det gör mig förbannad när folk verkar ta sig den friheten...

Och till sist, för er som undrat - det är inte läge att just nu ställa mig frågor ni inte är beredda att få ett 100% ärligt svar på. Jag är taktfull men ödmjuk kanske inte är det ordet som beskriver mig bäst just nu... ok? Jag orkar inget socialt gnäll just nu så förvänta dig inget annat än rå sanning om du ber mig om någonting...