Har jobbat hela helgen... det har varit roligt och givande samtidigt som det har varit väldigt intensivt och ibland till och med lite jobbigt. Det är många ungdomar och någonstans har jag känt den här helgen att jag inte riktigt räckt till. Jag har inte riktigt lyckats sett och lyssnat till alla som jag velat. Min ork har inte riktigt varit tillräcklig och det känns trist då jag verkligen älskar mitt jobb. Men jag antar att det bara är gör om gör rätt och försöka ännu mer. Det kommer bli bra...

Känns som att mycket av det tunga jag bär inom mig tyvärr fått gått ut över dom jag älskar på senaste tiden... jag har inte tagit mig tillräckligt med tid att spendera med dom, även fast jag vet att det är just då jag laddar mina batterier och hämtar kraft. Jag isolerar mig själv, helt ofrivilligt - men jag ska försöka bättra mig, det ska jag verkligen. Nu börjar jag finally se lite ljus i tunneln... speciellt en när och kär har fått tagit lite extra. Min grinighet och trötthet. De känns inte hundra när de blir så, men nu har det blivit så ändå...

Trots att det är tungt ibland så känner jag ändå framför allt tacksamhet för allt. För mitt underbara jobb där jag finner så mycke styrka och mening med allt. Mina ungdomar är fantastiska och jag är så lycklig över att ni låter mig bli en del av era liv!

Jag är så extremt tacksam för mina vänner och min älskling, you lift me up, ni skrattar och gråter med mig. Tröstar mig när jag känner mig liten som en liten liten fågelbebis. Ni betyder så mycket för mig.