Vet ni? Jag tror jag har varit som jag är så pass länge, och under de senaste åren blivit så väl accepterad för den jag är, så att jag blivit slarvig och lat och inte längre orkar eller känner något intresse av att bevisa för folk att jag inte är på ett sätt som många får en bild av via mitt utseende. Jag orkar nästan aldrig längre övertyga eller övertala folk om att jag är en smart, självständig, självmedveten, talangfull självsäker ung kvinna, och faktum är att jag för varje månad som går verkar känna ett mindre och mindre behov av att folk faktiskt ska veta detta. Det är som om att jag helt och håller accepterar att vissa människor har ett behov av att 1) ha folk i olika fack av olika anledningar, kanske trygghet? 2) missunna andra människor total självsäkerhet och ödmjukhet i kombination och helt enkelt måste inbilla sig att man e antingen elak eller korkad - eller ibland båda...

Är det underligt eller rent utav dåligt av mig att inte längre orka bry mig alls vad någon tycker och tänker om mig? Näää... jag menar, jag älskar mig själv precis som den jag är och jag vet att jag har såå många människor omkring mig, vänner, familj, ungdomar, som också känner så! Jag orkar inte ödsla energi på någonting negativt - enkelt pga att det i slutet av dagen ändå handlar om att vara nöjd med dagen, nöjd med sig själv och vad man gjort och tänkt. Right?

Jag önskar bara att alla andra också verkligen är det, nöjda alltså, och att alla tankar och känslor ni håller inom er gör er lyckliga. För om det ger er dålig energi att tänka på något, låt det va... just let it go, ingen tjänar på de liksom...

Jag orkar inte känna hat, eller bitterhet, eller missunnsamhet eller något sånt liknande - för i slutändan mår jag ändå bara dåligt av dessa tankar. Att tänka elaka saker om andra människor gör att jag mår dåligt. Att omge sig själv med negativa tankar skapar en negativ miljö. För mig är det bara så sjukt ostimulerande och jag önskar att fler blev bättre på att vara öbmjuka inför livet, sig själv och andra