Jag e helt fängslad av det som hänt i Norge... så hemskt, blir alldeles trögd vid datorn... jag skriver ett nytt inlägg snart om mina senaste dagar och de, kände bara att jag behövde skriva lite om dehär först... världen är så skör. De e läskigt att tänka på hur otrygg man är... så jag ska försöka att inte göra de. Jag ska minnas och be för alla dom som dött och skadats, och deras familjer, samtidigt kommma ihåg att inte låta rädsla styra mig... min familj e rädd, alla pratar om att hålla sig borta från city - men ågonstans känner jag att jag inte kan låta rädsla hämma och styra mitt liv. Jag älskar mitt liv och de e klart att jag är rädd för att dö, men jag har ju en slags tro på ödet och det hjälper mig i situationer som dessa. Jag kan vara försiktig och eftertänksam, men jag kan aldrig låta rädlsa styra mitt liv. Det som sker sker, låter detta bli en påminnelse om hur ömtåligt våra liv är - lev varje dag som om att det vore din första. Upptäck, utforska, var inte rädd.

De e vad jag tar med mig ifrån detta...

Hoppas alla som på något vis blivit påverkade av detta som skett kan finna tröst, trygghet och acceptans. Jag önskar att dom får hjälp och stöd att bearbeta och hantera allt det dom bär inom sig. Amen