Jag menar... Jorden har alltid och kommer förmodligen ALLTID att överleva. Det är fåfängt av oss att anse oss ha makten över jorden till den graden att det synd om jorden och att jorden behöver vår hjälp. Vi sabbar jorden = jorden dödar oss. De e så det är och så det förmodligen alltid kommer vara... jorden är en magnifik och fulländad skapelse och är fullt kapabel till att ta hand om sig själv. Mänskligheten har funnits i sekunder på jordens klocka. Jorden gör istider, utrotar arter som förstör för den - vad tror vi att vi kan sätta upp mot jordens krafter - vi märker ju redan hur den börjar LACKA UR??

Jorden flämtar och dör, det är synd om jorden människan har makten, vi har förstört jorden och nu måste vi fixa den. Fin tanke - men homo sapiens sapiens vi neeed to GET OVER OURSELF, jorden är FÖRBANNAD and gonna kill us all om vi inte bättrar oss...

Vi har sjunga egon när vi tror oss ha kraft nog att sabba jorden, eller rädda den... vi har sannerligen försökt, och det ska vi skämmas för, men slutet på den här fighten är inte att människan vinner, sry folks^^

"Rädda jorden"-uttrycket är mer en sista föreställning som ska övertyga oss människor om att vi är kronan på skapelsen och har mer makt och kraft än alla andra. Vi har ansvar, historien får tala själv för hur de gått. Va tror ni om framtiden??

Sen slutar jag inte att vara mindre "trädkramare" för detta. Jag kommer förmodligen fortsätta använda termen "rädda jorden" med eftersom den triggar något fint hos många människor, en känsla av ansvar, makt, en känsla av att gottgöra hela vår existens jakt efter saker som i slutändan mest verkar blivit fel... men tro inte att jag för en sekund tror att jag eller människan har någon egentlig makt att rädda jorden - utan det handlar snarare om att rädda mänskligheten...