FÖRLÅTA ÄR ATT BEFRIA
Ibland bloggar jag på Sofia församlings facebook-sida. Idag kom mitt senaste inlägg ut som handlar om förlåtelse. Ni kan läsa det på facebook genom att klicka här. Men jag copy-pastar det också nedan:
Idag publiceras inlägget "Förlåta är att befria" som är inlägg två om förlåtelse i Sofia församlings projekt. Inlägget är skrivet av Jessica Lilleberg, som är ungdomsledare i Svenska kyrkan i Håbo (Bålsta).
”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser”. Matt 6:14-15
Jag tror att förlåta någon är att befria den ifrån handlingen/handlingarna eller orden som personen vill bli förlåten
för. När jag förlåter någon så släpper jag situationen på det viset att jag inte längre grundar min behandling av person utifrån den handlingen eller de orden som jag förlåtit personen för.
Förlåtelse är även till viss del att befria sig själv, även i de fallen då det är någon annan man förlåter. Att inte förlåta kan vara som att aldrig låta ett sår läka. Att glömma och att förlåta är olika saker, men för att helt kunna glömma tror jag att man måste förlåta.
Jag brukar försöka rannsaka mig själv då och då för att se om det finns situationer i mitt liv som fortfarande lämnar avtryck på mig och min vardag, som jag kanske nu är redo att förlåta. Är jag redo att förlåta en person gör jag det, både för den personens skull och för min egen.
Om jag själv önskar förlåtelse av någon brukar jag påminna mig själv om att jag måste be om den. För att få förlåtelse behöver man be om den. Uttrycka att man ångrar det man gjort/sagt eller följderna det fick.
Sammanfattningsvis gillar jag förlåtelse. Det är fridgivande och gemenskapsfrämjande. Förlåtelse är någonting fint och ödmjukt. ”Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta” Kol 3:13
Idag publiceras inlägget "Förlåta är att befria" som är inlägg två om förlåtelse i Sofia församlings projekt. Inlägget är skrivet av Jessica Lilleberg, som är ungdomsledare i Svenska kyrkan i Håbo (Bålsta).
”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser”. Matt 6:14-15
Jag tror att förlåta någon är att befria den ifrån handlingen/handlingarna eller orden som personen vill bli förlåten
för. När jag förlåter någon så släpper jag situationen på det viset att jag inte längre grundar min behandling av person utifrån den handlingen eller de orden som jag förlåtit personen för.
Förlåtelse är även till viss del att befria sig själv, även i de fallen då det är någon annan man förlåter. Att inte förlåta kan vara som att aldrig låta ett sår läka. Att glömma och att förlåta är olika saker, men för att helt kunna glömma tror jag att man måste förlåta.
Jag brukar försöka rannsaka mig själv då och då för att se om det finns situationer i mitt liv som fortfarande lämnar avtryck på mig och min vardag, som jag kanske nu är redo att förlåta. Är jag redo att förlåta en person gör jag det, både för den personens skull och för min egen.
Om jag själv önskar förlåtelse av någon brukar jag påminna mig själv om att jag måste be om den. För att få förlåtelse behöver man be om den. Uttrycka att man ångrar det man gjort/sagt eller följderna det fick.
Sammanfattningsvis gillar jag förlåtelse. Det är fridgivande och gemenskapsfrämjande. Förlåtelse är någonting fint och ödmjukt. ”Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta” Kol 3:13
RAIN OUTSIDE INSIDE
IT'S JUST THINGS
Jag tänkte ta ett ögonblick och skriva lite om det här med materialism. Vi lever i ett materialistiskt samhälle, saker har liten/stor/någon slags påverkan i våra liv. Det finns en del saker som ingår i ens liv och vardag och saker som betyder mycket för en.
Varför jag prioriterar att ha en del saker i mitt liv som generellt sett symboliserar status, är just därför. Inte för att bli ifrågasatt, inte för att uppfattas som bättre eller mer välfärdig än andra, inte för att irritera eller för att skryta. Utan för symbolikens skull. För skönhetens och symbolikens skull. Som jag skrev tidigare så gillar jag verkligen symboltänkande och om jag bär någonting som människor ser och kopplar samman med klass och elegans känner jag mig nöjd. (även om det bara är hitte-på och att jag känner samma klass och elegans oavsett) Man kan säga att folk i allmänhet hjälps att få en korrekt bild av mig.
Olika saker värderas olika för olika människor. Vissa saker är symboler för annat och betyder saker. Jag har över lag varit väldigt dålig på att uppfatta sånt här, tills bara för något/några år sen. (tror det är mitt växande intresse för marknadsföring som gett mig insikt i dessa saker...) Jag är uppfostrad till att inte lägga stor vikt eller fokus på det materiella, samtidigt såklart ta hand och vårda om det jag har. Jag tycker aldrig att man ska bli vårdslös med saker bara för att dom egentligen inte är speciellt betydelsefulla i sig. Det är symboliken jag värdesätter. Delvis att någon/några har gjort/framställt saken på något vis och lagt ner mer eller mindre effort i det, delvis för att man aldrig ska börja underskatta pengar, oavsett hur mycke eller lite av det man har. Pengar är ett genigaliskt system att mäta värde i saker och ting, om än från början hitte-på (men de e väl allt i samhället, inklusive samhället, också, när man väl börjar tänka på det?)
Jag tror inte jag uppfattas som en speciellt sak-fixerad person. Jag gillar elektronik, och samlar gärna på tex. böcker och filmer - men jag har inte den uppfattningen om mig själv att jag är fixerad vid det. Jag baserar inte heller värderingar om människor kring materiella saker, tex. kläder, hus, bilar eller telefoner, och jag önskar inte själv bli värderad efter det.
Det är flera som undrar varför jag ändå prioriterar, enligt mig, fina saker, i mitt liv. Fina saker motiveras ju för mig enkelt genom att förklara min kärlek för skönhet. Allt - artikektur, konst, natur, människor, kläder osv. Jag är en sucker for beauty och älskar allt vackert!
Varför jag prioriterar att ha en del saker i mitt liv som generellt sett symboliserar status, är just därför. Inte för att bli ifrågasatt, inte för att uppfattas som bättre eller mer välfärdig än andra, inte för att irritera eller för att skryta. Utan för symbolikens skull. För skönhetens och symbolikens skull. Som jag skrev tidigare så gillar jag verkligen symboltänkande och om jag bär någonting som människor ser och kopplar samman med klass och elegans känner jag mig nöjd. (även om det bara är hitte-på och att jag känner samma klass och elegans oavsett) Man kan säga att folk i allmänhet hjälps att få en korrekt bild av mig.
Men när jag tänker på detta... så kommer jag ändå alltid tillbaka till en stark känsla av att det bara är en sak. Glöm inte kära läsare, att även om jag talar så gott om detta och att ni kanske ibland kan känna en press från samhället/kompisar/familj, att ha vissa saker eller att inte ha andra saker. Glöm inte att at the end of the day är det bara saker. Det är bara saker och ditt värde sitter inte i dom. Det kan vara ett medel att använda sig av för att uttrycka sig - men dom gör dig inte, du gör dom! It's just things...
Jag är så glad och stolt och känner mig bortskämd när jag går omkring med min nya väska eller ursnygga skinnjacka, men tanken slår mig ibland att jag lika gärna skulle rocka en plastpåse. "Sexy is a state of mind". Everything is a state of mind kind of? Glöm inte de ute i samhällsdjungeln...
ETT ÅR
... idag känns som en riktig tänkardag. Det är många många många tankar som far omkring i huvudet på mig... den genomgående känslan är väl en slags oidentifierad ångest. Jag ser många anledningar till den, en av dom inträffade för exakt ett år sen...
Jag minns hur jag och mina vänner pratade om hur vi skulle hinna med allt vi ville göra den lördagen. Hemmafest, blockparty, det var massa som hände och vi var ett sånt on-the-go-gang som ville hinna allt! Det var härlig sommar och mitt liv var verkligen underbart på många vis! Efter två ganska korta samtal från Phiona kände jag mig tom. Det är egentligen det jag minns mest. Tom. Tomhet. Jag lärde mig någonting om mig själv då - när jag går in i kris gör jag nästan vad som helst för att allt ska fortgå så normalt som möjligt. Styra upp, fixa, leda, göra det som krävs för att verkligheten ska bistå så gott det går... ett beteendemönster jag blivit alltmer varse om under detta år. Jag har gråten i halsen när jag skriver detta, men jag är inte riktigt redo att släppa ut det ännu. Jag tänker såklart på sånt som måste göras, kan göras, för att underlätta för alla i min närhet som kan behöva mitt stöd just nu. Detta är en beteendeform jag har valt... jag hoppas ingen upplever mig som allt för kall. Jag kan säkert verka disträ och känslokall, men det är aldrig med mening. Inside my heart is breaking, my make-up may be flaking, but my smile, still, stays on... the show must go on! Livet fortsätter, allting förändras... det är en tröstande tanke när det känns tungt...
Du har lämnat ett stort hål i vår verklighet Christian, men vi hankar oss fram, går vidare, skrattar och lever - precis som du vill att vi ska göra. Du lämnar mig ett hopp om ett liv efter detta, för jag har då aldrig mött någon som är så närvarande i sin frånvaro.
HJÄLTAR
Har spenderat kvällen med några gamla hederliga Buffy-avsnitt... wao tänk att de första avsnitten spelades in 96? De e lääänge sen... Buffy har sannerligen varit en stor del av mitt liv. Hela mitt tonårsliv... minns att jag såg första avsnittet när jag gick i 3an kanske... blev helt hänförd av hur cool den där tjejen var... sen började jag träna kampsport, haha^^
Men de va inte de jag tänkte skriva om nu, utan om ett citat jag fått från slutet av Angel-serien. Som jag tidigare ar nämnt är jag helt såld på Joss Whedons manus, helt underbara. De finns så många bra, men ett av dom jag minns bäst från Angel är "Hjältar accepterar inte världen som den är".
Ordet norm beskriver någonting vardagligt, det normala. I dagens samhälle inkluderar det även övervåld, osäkerhet, rädsla för att gå till skolan, vara hemma eller på jobbet. Man hör dagligen om människor som mår dåligt, tar sina liv, begår brott gentemot andra människor. Det var bara några år sedan det rapporterades om att man kunde märka förändringar i vårat vatten pga allt antideprisivt människor äter och kissar ut resterna av. Vi lever i ett avtrubbat samhälle där Tiger Woods otrohetsaffär snor löpsedeln från misshandel och våldtäckt. Detta är normen. Det är samhället vi lever i, varje dag.
Efter en hjäärtskärande stund i serien där dom också poängterar detta, kommer citatet jag ägnar mitt blogginlägg till... "Hjältar accepterar inte världen som den är". Det är värt att tänka på...
Att kämpa mot att bli avtrubbad, och fortfarande hålla sig någolunda hälsosam i huvudet - det är en fin balansgång, och jag inbillar mig att det e ganska svårt. Eller - det blir enklare, vartefter dagarna går, antar jag... jag känner mig själv inte avtrubbad, men det kanske e för att jag spenderar så mycke tid med att tänka på sånt här och filosofera kring mitt eget handlande? Jag har kind of alltid gjort de, så jag kan inte längre uttala mig om hur svårt eller lätt de e att börja... men de e värt en tanke. När du läser eller inte läser tidningen, när du är i skolan eller på jobbet. Vad pågår runt omkring dig varje dag, någon som alltid sitter själv vid maten? Någons åsikt som alltid ignoreras? Någons privata bubbla som ständigt blir kränkt?
Vi lever med en norm som inte är häslosam. Glöm inte att det som är det normala i ditt liv kanske inte är det ultimata. Det kanske inte är hälsosamt, och det kanske inte är bra. Det tåls att fundera på. Allting förändras, allting kan förändras. Våga tro, våga hoppas och våga vara den förändringen du vill se omkring dig. Vill du möta mer solidaritet människor emellan? Visa solidaritet. Vill du möta fler hjälpsamma människor? Var den hjälpsamma människan andra möter.
Fight the good fight, be justified... be a hero
OSLO
Jag e helt fängslad av det som hänt i Norge... så hemskt, blir alldeles trögd vid datorn... jag skriver ett nytt inlägg snart om mina senaste dagar och de, kände bara att jag behövde skriva lite om dehär först... världen är så skör. De e läskigt att tänka på hur otrygg man är... så jag ska försöka att inte göra de. Jag ska minnas och be för alla dom som dött och skadats, och deras familjer, samtidigt kommma ihåg att inte låta rädsla styra mig... min familj e rädd, alla pratar om att hålla sig borta från city - men ågonstans känner jag att jag inte kan låta rädsla hämma och styra mitt liv. Jag älskar mitt liv och de e klart att jag är rädd för att dö, men jag har ju en slags tro på ödet och det hjälper mig i situationer som dessa. Jag kan vara försiktig och eftertänksam, men jag kan aldrig låta rädlsa styra mitt liv. Det som sker sker, låter detta bli en påminnelse om hur ömtåligt våra liv är - lev varje dag som om att det vore din första. Upptäck, utforska, var inte rädd.
De e vad jag tar med mig ifrån detta...
Hoppas alla som på något vis blivit påverkade av detta som skett kan finna tröst, trygghet och acceptans. Jag önskar att dom får hjälp och stöd att bearbeta och hantera allt det dom bär inom sig. Amen
WILL SMITH
Otroligt visa ord från Will Smith,
ta er tid att lyssna - jag håller helt med!
ta er tid att lyssna - jag håller helt med!
LET GO
En insikt jag fått från den gågna veckan är att jag tror jag behöver sluta vara rädd för att göra bort mig, och låta den rädslan styra mig till den graden att jag låter bli att testa nya saker. Jag puttades in i en idée jag inte riktigt trodde på. Jag testade, jag segrade inte - men kanske var det precis vad jag gjorde ändå? För i och med detta kommer jag tvingas till att utmana mig själv på ett nytt sätt och på riktigt lära mig att backa upp mig själv och helt lita på min självmedvetenhet och stay focused även när det blåser. Jag har jobbat så hårt på att undvika stormen - när jag egentligen bara behöver veta hur jag ska bete mig när det stormar...
Man lär hela livet, right?
Jag är glad över att jag hunnit såhär långt redan!
Man lär hela livet, right?
Jag är glad över att jag hunnit såhär långt redan!
PAUS
Jag ska ta en liten paus i några dagar nu, från att tänka framåt, visualisera och allt sånt där. Lägga en del vanor och en hel del tankebanor åt sidan och bara göra sådant som gör mig lycklig i all enkelhet. Vad jag äter, har på mig, vilka jag omger mig med, sånna saker. Go back to basic och tänka efter även gällande små val i livet. Gör det mig lycklig så gör jag det. Gör det mig inte lycklig gör jag det inte. Simpelt!
Jag vill bara lyssna och få intryck av det universiella språket. Andas de. Ha öppet sinne och vara mottaglig för intryck - det är mitt enda mål de kommande dagarna!
Jag vill bara lyssna och få intryck av det universiella språket. Andas de. Ha öppet sinne och vara mottaglig för intryck - det är mitt enda mål de kommande dagarna!
PR
Värt att kolla in folks, hittade på Andreas Carlssons blogg:
NAKED
Hemma hos min mamma har vi ett badrum på övervåningen/kind of markplan(?), anyway, som är fullt av speglar. It's like, everywhere! Jag har alltid älskat de, men många av dom som varit hemma hos oss har kommenterat speglarna. Delvis att dom verkligen, omringar en, men kanske främst att det är en jättestor spegel som täcker hela väggen från badkaret och upp till taket... titta på sig själv när man duschar, badar, whaat?
Såg preics på ett avsnitt av "Keeping up with the Kardashians" där det till stor del handlade om att Khloe ska göra en nakenfotografering för en kampanj mot päls och djurplågeri. Hon nojjade otroligt inför plåtningen och man fick en liten inblick i hennes ångest över att vara den större tjejen i jämförelse med hennes systrar osv.
I mean look at her?? She's BEAUTIFUL!
De fick mig bara att tänka på hur mycke folk gör detta... förmodligen way more än vad jag någonsin kommer få veta (vad jag vill veta??) Jag tycker de e så... hemskt. I min familj har vi aldrig pratat speciellt mycket om vikt och vi har knappt haft en våg(??) tills min brosha blev intresserad av träning... jag har inte vägt mig på säkert... jaa sen vi var i Riga i somras och hittade hightech-vågar på spa-avdelningen, haha. Anyway - för mig känns det onaturligt att fokusera på vikt när de gäller skönhet.
Jag tycker de e synd att media inte visar en mer mångsidig bild av skönhet over all, men mer synd är det att så få verkar ha distans... jag menar, ingen kan få dig att känna dig maktlös eller otillräcklig utan din vilja. Det kanske gör dig arg att läsa detta om du tampas med din självbild, men läs vidare - det finns en kroppstyp som media föredrar. Delvis för att ppl makes money på att vissa är onöjda med sig själva. Tänk på vilken enorm industri som överlever pga folks dåliga självförtroende. Jag är en buisnesswoman myself, så visst det är bittert men är ditt jobb att kränga vissa prylar till folkset, can't really blame them for doing a good job? Även om de e hänsynslöst.
Fortfarande är poängen att folk lyssnar... det skulle inte vara så mycket fokus på hur modeller såg ut eller inte såg ut om de inte FÅTT ett exstremt inflytande. Av vem? Av dig, om du är en av dom som nojjar... ta det för vad det är. Det är bara en människa. Det är inget "du måste se ut såhär" eller "den här storleken är bättre än denna" om inte Du någonstans väljer de.
"Yeayea skönhet är inviduellt, varför visar inte media de?" Media är ingens mamma, de är en enormt vinstdrivande industri. Att gå omkring och vara bitter och ge ännu mer fokus åt de du stör dig på är att livnära de och ge de mer makt i ditt liv!
... och det här med "lätt för dig att inte lyssna you looks like a model". Wrong. För detta handlar egentligen Inte om hur någon ser ut, utan hur man ser på själv. Förstår du skillnaden? För faktum är, att ingen jag mött hittils som nojjat över s k skönhetsidealen (hittepå??) har varit rättvis mot sig själv när dom ser på sig själva. Ingen är ful, bla bla whatever, det handlar om a point of wiev. Face it alla är ful för nån och alla är vacker för nån, yea de gäller kind of alla skulle jag tro, och yea jag har blivit kallad ful, oh my. Dont let it get to you, you know it aint true! De e när du börjar tro att det ligger nån sanning i de - som de blir sanning!
Du har full makt över ditt liv, och allt i ditt liv är ditt! Ta det som är ditt och låt ingen annan styra dig nånstans eller till en syn på dig själv som du inte själv valt fullt ut!
Ibland önskar jag att jag kunde ruska om alla er därute som tänker negativa Osanna saker om er själva, shape up, oavsett hur du ser ut kan du vara vacker, sexig, söt, kaxig, whatever U want to!
Och ang speglarna i min mammas badrum - jag älskar de! Jag älskar att vara naken inför mig själv, studera mig själv, SE min själv! Faktum är att jag mår bättre av att vara lite nude ibland, boost yourself, you're beautiful!
BE HAPPY
Den här dagen har varit väldigt bra måste jag säga... även fast den inte blivit riktigt som jag tänkte mig den^^ Jag försov mig och missade jobb... och drabbades senare av ett lite olyckligt inställt möte jag sett fram emot... men vet ni? Ingenting har fått mitt extremt goda humör att svikta!
Den här veckan är lite tuff för mig... många sena kvällar, känner mig lite stressad på något obegripligt plan... men när livet bjuder på prövning - embrace it och njut. Jag klarar allt - jag behöver inte vara rädd, det finns ingenting att frukta!
Ibland överrumpas man av impulser och känner att man inte kan styra sitt humör... jag har kunnat göra det idag, och jag har aktivt valt att inte bli besviken, stressad eller orolig. ALLT LÖSER SIG TILL DET BÄSTA - jag känner starkare än förut hur mitt liv är välsignat och att det finns en väg fram genom alla tistlar och snår. Jag är inte alls orolig och känner inget tvivel om att det kommer gå bra för mig i allt jag gör!
Jag har funderat en hel del idag på mina färdigheter och skills inom de artista områderna. Jag drömmer om att bli artist och just nu känns det som om jag verkligen är så nära så jag riktigt kan k ä n n a de! Brottas då och då med funderingar kring om man har det som krävs, om man är bra nog osv osv. Och jag kom fram till att de e jag! Jag har nog faktiskt allt som krävs för att lyckas! Jag kan dansa, och inte nog med det, jag kan dansa Bra! Jag kan sjunga, och aa, jag tycker jag kan sjunga riktigt bra med! Jag vet att jag ibland safear för mycket med min talang inom sång, men aafan jag e tung när jag sälpper helt och hållet och bara KÖR!
Jag ser bra ut på ett vis som passar dagens musikbranch inom de genrerna jag är intresserad av - men kanske främst så har jag en stark känsla av att jag är inne på helt rätt spår när jag tänker att det inte främst handlar om hur bra jag är, utan hur bra jag vill bli, och tro mig, jag e redo att sliiita!
Livet - jag är redo! Delvis inom mitt artisteri och de, men i övrigt med! Dehär är ett modigt år för mig då jag ska utmana mig själv på så många områden jag bara mäktar med!
Nu ska jag bara luta mig tillbaka och ta emot Allt vad livet har att erbjuda mig. Tacka JA!
JAG
Oavsett vad du gör, mot/med sig själv eller andra, så kommer du att leva med de erfarenheterna och de minnena hela ditt liv. Oavsett hur långt eller kort ditt liv kommer vara och hur det kommer utformas så kommer du aldrig någonsin helt och hållet kunna fly från dig själv och den du är eller vill vara. DU är den enda människan du säkert vet att du kommer att leva med hela DITT liv - så se till att vara din egen vän!
Spela huvudrollen, sätt dig i förarsätet - det här är d i t t l i v och det kommer bli och vara det du gör det till! Tänk på det, nästa gång du ser dig själv i spegeln, går och lägger dg, bjuder folk till din fest eller kommenterar någons klädstil. Vem vill du vara? Vad gör dig till den du är? Dina handlingar definierar vem du är. DO = BE!
Jag skriver inte att det är enkelt, att alltid lyckas lyssna till dig själv och din inre röst. Hitta den och följa den, trots rädslor om ensamhet eller oförståelse. Jag skriver inte heller att du måste. Jag skriver det mer som ett tips... ett litet livstips jag verrrkligen tror på!
För oavsett vad du gör, så kommer du alltid se dig själv i spegeln, du kommer alltid leva med dig själv - och du har fullständig makt att vara ditt fulla underbara fantastiska jag med alla unika förmågor och egenskaper. Gör dig själv en tjänst och se dina möjligheter! Tänk positivt - vad är det värsta som kan hända?? Var inte rädd - för det finns ingenting att frukta!
Varje dag är en gåva, en möjlighet att göra någonting av, att forma precis som du vill! Ta den möjligheten, fånga den och gör den till din! Låt ingen hämma dig eller kuva dig - allra minst dig själv! Ingen kan få dig att känna dig maktlös utan din egen vilja. Folk kan säga vad dom vill, men de blir aldrig riktigt farligt förens du börjar tro dom...
Och hur klychigt detta än låter så tror jag djupt på vartenda ord jag skrivit. Det är min livsfilosofi, mitt bränsle, min ammunition! 
BOBBLE HEAD
Vet ni? Jag tror jag har varit som jag är så pass länge, och under de senaste åren blivit så väl accepterad för den jag är, så att jag blivit slarvig och lat och inte längre orkar eller känner något intresse av att bevisa för folk att jag inte är på ett sätt som många får en bild av via mitt utseende. Jag orkar nästan aldrig längre övertyga eller övertala folk om att jag är en smart, självständig, självmedveten, talangfull självsäker ung kvinna, och faktum är att jag för varje månad som går verkar känna ett mindre och mindre behov av att folk faktiskt ska veta detta. Det är som om att jag helt och håller accepterar att vissa människor har ett behov av att 1) ha folk i olika fack av olika anledningar, kanske trygghet? 2) missunna andra människor total självsäkerhet och ödmjukhet i kombination och helt enkelt måste inbilla sig att man e antingen elak eller korkad - eller ibland båda...
Är det underligt eller rent utav dåligt av mig att inte längre orka bry mig alls vad någon tycker och tänker om mig? Näää... jag menar, jag älskar mig själv precis som den jag är och jag vet att jag har såå många människor omkring mig, vänner, familj, ungdomar, som också känner så! Jag orkar inte ödsla energi på någonting negativt - enkelt pga att det i slutet av dagen ändå handlar om att vara nöjd med dagen, nöjd med sig själv och vad man gjort och tänkt. Right?
Jag önskar bara att alla andra också verkligen är det, nöjda alltså, och att alla tankar och känslor ni håller inom er gör er lyckliga. För om det ger er dålig energi att tänka på något, låt det va... just let it go, ingen tjänar på de liksom...
Jag orkar inte känna hat, eller bitterhet, eller missunnsamhet eller något sånt liknande - för i slutändan mår jag ändå bara dåligt av dessa tankar. Att tänka elaka saker om andra människor gör att jag mår dåligt. Att omge sig själv med negativa tankar skapar en negativ miljö. För mig är det bara så sjukt ostimulerande och jag önskar att fler blev bättre på att vara öbmjuka inför livet, sig själv och andra
Och till sist... en härlig låt för alla oss som kämpar mot bimbo-bitch-fjortis-pappa-betalar-diva-syndromet:
Låten heter "Bobble head" från och med min stora favorit Christina Aguilera. Enjoy!
BABY BIRD
De e många tankar ikväll... det har varit en intensiv helg med mycket att bearbeta, på så många olika plan. Detta är ett försök av mig att skriva av mig, tänkte strukturera upp de så gott jag kan för att få lite ordning på tankarna.
JOBBET
Har jobbat hela helgen... det har varit roligt och givande samtidigt som det har varit väldigt intensivt och ibland till och med lite jobbigt. Det är många ungdomar och någonstans har jag känt den här helgen att jag inte riktigt räckt till. Jag har inte riktigt lyckats sett och lyssnat till alla som jag velat. Min ork har inte riktigt varit tillräcklig och det känns trist då jag verkligen älskar mitt jobb. Men jag antar att det bara är gör om gör rätt och försöka ännu mer. Det kommer bli bra...
KÄRLEK
Känns som att mycket av det tunga jag bär inom mig tyvärr fått gått ut över dom jag älskar på senaste tiden... jag har inte tagit mig tillräckligt med tid att spendera med dom, även fast jag vet att det är just då jag laddar mina batterier och hämtar kraft. Jag isolerar mig själv, helt ofrivilligt - men jag ska försöka bättra mig, det ska jag verkligen. Nu börjar jag finally se lite ljus i tunneln... speciellt en när och kär har fått tagit lite extra. Min grinighet och trötthet. De känns inte hundra när de blir så, men nu har det blivit så ändå...
TACK
Trots att det är tungt ibland så känner jag ändå framför allt tacksamhet för allt. För mitt underbara jobb där jag finner så mycke styrka och mening med allt. Mina ungdomar är fantastiska och jag är så lycklig över att ni låter mig bli en del av era liv!
Jag är så extremt tacksam för mina vänner och min älskling, you lift me up, ni skrattar och gråter med mig. Tröstar mig när jag känner mig liten som en liten liten fågelbebis. Ni betyder så mycket för mig.
DEAR DIARY
Jag har skaffat en dagbok. Har skrivit dagbok till och från under mitt liv - och kring julafton bestämde jag mig för att ge de ännu en chans. Har en vacker rosa bok med vackra blommor och fjärilar på framsidan. Ganska klassiskt "flickig". Jag gillar den verkligen... Kan skriva av mig där, helhjärtat - med allt de innebär... de känns skönt!
ÖMTÅLIG
VAD DRÖMMER DU OM JUST NU?
Åh vad härligt de vore med en solsemester! De va många många år sen jag var på solsemester... gillar över lag att åka till städer och uppleva kulturen och shoppingen. Gå på museer och äta gott och titta på arkitekturen och naturen! Men ibland tänker jag att de vore riktigt skönt att bara ligga på en strand med ett glas sangria i handen. Mjao...
Sen längtar jag fruktansvärt mycke efter min telefon... hoppas den kommer hem snart!
Sen längtar jag fruktansvärt mycke efter min telefon... hoppas den kommer hem snart!
LIVET OCH DÖDEN
Livet och döden, två så centrerade delar i våra liv. Så stora och oförklarliga fenomen som vi alla är bundna till... kommer man någonsin förstå något av det? Eller kämpar vi ständigt med att försöka för att ett tag senare upptäcka att vi förstår ännu mindre än när vi började fundera?
De senaste halvåret har bara varit... ett virrvarr av detta. Senast nu i dagarna så kom en bebis till livet och en kvinna gick ur de. Många många fler såklart men inom min närmare krets tänker jag för stunden... och det är väl så det är antar jag, vi omges av det hela tiden, det överlappar varandra i ett enda stort virrvarr. Det är väl OK antar jag, om än väldigt smärtsamt... eller fantastiskt, beroende på vilket av de man pratar om såklart. Överrumplades precis av massa massa tankar... en del som jag inte ens vill tänka. Så jag ska bara försöka att inte göra det och inte ens skriva ner det här faktiskt...
Så vad? När man aldrig kan veta och alltid famlar i blindo, både gällande livets och dödens mysterium... ja då antar jag att man får tro? Gissa? Tippa? Så märker man väl kanske nån gång om man hade rätt eller fel... eller så slutar man kanske undra. Vad vet jag?
Jag måste nog ändå skriva att jag tror på något slags paradis/himmel/nirvana/whatever-you-call-it. Då man någon gång får träda in i det här tillståndet... av någon slags total lycka och lugn. Jag har dock ingen aning men inte heller något behov av att veta om detta kommer vara som en slags plats eller hurvida man kommer kunna uppfatta något sådant alls. Kanske att man bara långsamt lämnar minnen, känslor och annat som tillhör mänskligheten, och faller i dvala i det här nirvana-liknande tillståndet. Kanske? Men vad vet jag? Vad vet nån?
Ska nog gå och sova snart... om ett tag, behöver bli på lite bättre tankar... ska ta kort på mitt nya hår med, ni får se snart OK?
KÄRLEK
